Jag vet hur en 6,5 centimeter stor tumör känns under huden.
Jag vet vilken lamslagande ångest det är att få diagnosen cancer.
Jag vet hur det känns att berätta för sina älskade att man är
svårt sjuk och de ännu inte vet hur mycket det hunnit sprida sig.
Jag vet hur det som 25 årig singel känns att förlora ett bröst.
Jag vet hur ont det behöver göra för att jag ska börja gråta.
Jag vet hur det känns att dra ut en 15cm lång, sugrörstjock
dränageslang från under huden.
Jag vet hur det känns att få en stor doppnål instucken
under nyckelbenet.
Jag vet hur jävla illa man mår timmarna efter en injektion
av cellgiften fec.
Jag vet hur det är att ha tillfällig Parkinson och muskelkramper
i 2 dygns tid i biverkningar från starka mediciner.
Jag vet hur mycket man gråter när man rakar av sig sitt långa hår
för att det lossnar i stora tussar.
Jag vet hur det känns när alla säger att man är stark
och man aldrig känt sig svagare.
Jag vet hur det är att vakna mitt i natten med akut illamående
och spy i en papperskorg för att man inte hinner till till toaletten.
Jag vet hur maktlös man känner sig när medicinerna påverkar psyket
och man inte längre har kontrollen.
Jag vet hur dåligt man mår när man bokstavligt inte orkar ta sig ur sängen.
Jag vet hur det är att glömma bort hur det känns att må bra.
Jag vet hur äckligt, sött och syntetiskt all mat smakar
på grund av smakförändringar av cellgiften taxotere.
Jag vet hur hungrig man är efter att bara ha kunnat äta
ägg och nudlar under 4 dagars tid.
Jag vet hur jobbigt det är att vara så sårig och svullen i mun och hals
att det är svårt att prata på grund av infektioner orsakade av ett
obefintligt immunförsvar.
Jag vet hur det är att inte kunna gå upp för trappan till ytterdörren
utan att få andnöd och tryck över bröstet.
Jag vet hur stel man är när man inte klarar av att resa sig upp
från toaletten klockan 3 på morgonen på grund av led- och skelettvärk.
Jag vet hur det känns att förlora hoppet.
Jag vet hur svart huden bränns sönder av 25 strålbehandlingar.
Jag vet hur äckligt ett 1×2 decimeter stort, infekterat brännsår luktar.
Jag vet hur snabbt pulsen slår när man i ångest för det stora
ordet ”återfall” inte kan somna på natten.
Jag vet hur det känns att komma ut på andra sidan ett krig.
Att vinna.
Grattis cancern och fuck you very much.



